.

Ni som läst min blogg ett tag har säkert märkt att de senaste veckorna skrivits ganska lite om träning. Finns flera anledningar och en är att det inte blivit lika mycket träning som vanligt. Men känns faktiskt okej, jag har inte lagt av totalt utan tränar ett par gånger i veckan och rör på mig i största allmänhet med cykeln till jobbet och en hel del promenader. Känner väl kanske lite att jag ska få in lite mer träning och fokusera lite mer, men utan att bli så överdrivet och påfrestande som det blev ett tag. Vad tror ni om detta?

PS En annan anledning är för att jag gjort andra saker, umgåtts med vänner och som idag investerat i nytt soffbord och matta till vardagsrummet. Är mycket nöjd med resultatet!

PS2 Ni som följer min blogg för träningen, misströsta inte kommer snart igång ordentligt och en massa tips kommer :)

I ondags var jag och gjorde en spännande grej, förhoppningsvis en bra mätning och sporre.

Man ställde sig på en våg som skickade en magnetisk stråle och kunde därmed mäta fettprocent, vätska och muskler,skelett & inre organ i kroppen. Nej jag tänker inte publicera nåra siffror här, men det tror jag inte heller ni misstänkte. Däremot så kan jag avslöja att planen är tatt gå tillbaka dit under midsommarveckan och förhoppningsvis ska siffrorna ha ändrats. Mindre fett men mer muskler vore väl rimligt? ;)

Vilket ni märkt har det inte varit mycket aktivitet här alls. Finns en förklaring. Verkligen inte orkat. Senaste veckan har mitt huvud varit så blockerat med jobb att jag inte orkat med något annat. Jag har lagt allt annat åt sidan. Enda jag orkat och haft lust med har varit att vara själv och ligga på sofflocket. Orken har nog faktiskt inte varit värst, men att lusten till ett socialt liv varit bortblåst är värre. Nästan så jag undvikit att ha kontakt med folk faktiskt...

Ikväll är ett bra exempel. Jag hade sedan en vecka ungefär bestämt att jag skulle träffa några vänner. Efter jobbet kom jag hem och hoppades att de andra glömt bort det. När jag fick ett sms om vart vi skulle ses så undvek jag det. Lite "det som inte syns finns inte". Bestämde mig till sist att jag skulle gå iaf, kom väl dock en timme senare och då hade jag i flera timmar bollat alla ursäkter till varför jag inte skulle behöva gå. Men i vilket fall jag gick och jösses vad jag behövde det!! Tack Mia, Hanna o Sara för en trevlig kväll...

På grund av detta så har jag även skippat allt som heter träning. Inte orkat eller haft lust. Men nu är det snart helg, en helg som nog kommer bli precis det jag behöver. Så nu hoppas jag min lust och ork kommer tillbaka.

Så nu har jag sagt detta också. Nu ska det komma mer positiva inlägg här på bloggen...

Min svaghet har alltid varit att jag inte äter perfekt. Jag äter för mycket socker, gillar gottesaker osv. Jag har bra perioder när jag håller mig borta från dessa, men så har jag perioder som jag har nu då det blir alldeles för mycket. Försöker att bättra mig men det skapar nästan mer dåligt samvete än bra peppning. Jag har försökt komma fram till om det är någon speciell tid på dygnet när det är som värst och japp, det har jag lokaliserat. Försökt vara förberedd så jag har nyttigare alternativ när blodsockret sjunker. Ibland funkar det, men inte alltid. Jag har även sett att när jag har mycket med jobb och fullspäckade dagar så är det värre och där ligger säkert planeringen en stor del av boven. Jag hinner inte med att äta så regelbundet som jag vill för att inte få de värsta fallen av blodsockret, som då gör att jag stoppar i mig snabb energi.

Det dåliga samvetet över detta ligger alltid som ett moln över mitt huvud. Försöker att det inte får påverka mig alltför mycket, för då blir man mest ledsen. Jag försöker istället fokusera på det som är bra och det jag gör duktigt. Träningen får bli min motsats. Kan jag fokusera och inte tappa den så känns det inte lika farligt med de onyttigheter som jag stoppar i mig. Kan man resonera så? Eller flyr jag bara från verkligheten då?

Nu blev det ett svammel av en massa tankar, men kände att jag måste sätta dem på pränt. Och visa dem. För visar jag dem så kanske det kan vara en triggande effekt att jag blir bättre? Vem vet?

I dagens lucka i MalinIForms julkalender var det en fråga som var vad som är viktigast för mig med kost och träning. För mig var svaret enkelt : Glädje och harmoni

Glädjen ligger i att jag måste njuta och se fram emot min träning. Att enbart känna tvång gör att det enbart känns jobbigt. Då jag ganska ofta kombinerar träningen med att göra det tillsammans med någon vän så blir träning oftast dubbel glädje. Ni är nog många som kan hålla med mig om att den där bubblande glädjen inombords som finns när träningen bara flyter på och kosten känns som mest natulig i världen, den är fantastisk.

Harmonin betyder att jag inte går till överdrift. Att jag hittar den där balansen. Trots att jag inte tränar 6 ggr i veckan så kan jag klappa mig själv på axeln och känna mig nöjd, att jag faktiskt kan ta en svullardag utan att ha dåligt samvete. När man känner den harmonin i kroppen, ja då kan man nästan erövra världen!

När jag läste frågan och kände att svaret kom så naturligt, då kände jag mig ännu mer peppad inför den 2 januari. Den 2 januari då jag ska dra igång en riktig nystart, både träningsmässigt och med kosten. Just nu ser jag fram emot den. Samtidigt som jag älskar glädjen och harmonin jag känner i kroppen över att tagot de beslutet men samtidigt kunna njuta just nu :)

Jag har funderat och insett en grej, hur tydligt saker hänger samman. Jag har de senaste dagarna inte haft något som helst sug efter att blogga. Anledningen? Jo för att bloggen står för väldigt mycket, den står för ett kämpande, den står för en vilja och en massa mer. De senaste dagarna har jag tvivlat på min vilja och förmåga att egentligen kämpa. Jag pratar såklart om min träning. Min blogg har blivit en stor representant och uppvisande av hur viktigt träningen är i mitt liv. Senaste dagarna har träning känts långt borta och jag har faktiskt inte lyckats klura ut vad jag skulle göra för att få tillbaka suget efter det. Idag kom suget tillbaka, eller iaf ett uns till det. Nu gäller det att fokusera på det lilla och få upp suget ordentligt, till något naturligt.

Är väl så med det mesta att det finns ups and down. Men träning är så mycket i mitt liv. Det har blivit lite beviset att vill jag så kan jag. Men dalar det, då dalar även tankarna om att vill jag så kan jag. Jag hade ett bra samtal med Mia idag. Gav lite perspektiv ang vad som egentligen är en godkänd träningsvecka. I min värld så måste jag träna 4-5 gånger för att jag ska känna att jag har tränat. Titta bara på förra veckan, jag tränade 2 dagar och kände att det var en misslyckad vecka. Lyssnar man på många träningsråd så säger de 2-3 ggr i veckan för att man ska träna skapligt. Sätter jag för hårda krav och därmed också press på mig själv?

Jag vet inte...

Men nu struntar jag i de senaste dagarna. Idag körde jag ett TRXpass och kände hur härligt det var att låta musklerna anstränga sig. Kände även känslan av att jag kommer få träningsvärk. Gillar den känslan. Var ett kul pass med övningar jag bara testa en gång tidigare. Efter träningen var det sista buggtillfället. Nu var det mkt dans så skönt att man har lite kondition annars skulle det blviit jobbigt :)

Ups and down.. Känner att jag är på en uppgång!

Jag gör som så många andra lägger den största pressen på mig själv! Det är en fin balans på att peppa sig själv till att prestera sitt bästa och att lägga för stor press på sig själv att det går till överdrift. Hårfin skillnad.

Sedan min resa började i våras så visst jag har tränat, men aldrig helhjärtat aldrig haft några mål utan mest gjort det för att det skulle man göra. Sedan i våras så har jag upptäckt träningsglädje, hur mycket jag kan prestera baravjag vill och kämpar osv. Dock har jag i perioder lagt för stor press på mig själv. Inte funnit balansen. Jag kommer i detta inlägg behandla träningen, men varit lika stor del av det som handlat om maten och det jag ätit.

Har varit lite allt eller inget. När jag insåg att jag måste utmana mig själv och våga pröva mina gränser, då var jag tvungen att ta det till det extrema. Tränade nästan för mycket och det värsta av allt, tränade jag inte så hade jag dåligt samvete. Det dåliga samvetet var värst. Det gav ingen balans utan skapade mer skada än lycka. Jag gillar fortfarande att träna mycket och ofta. Skillnaden är för att jag känner glädje kring det, inte för att jag har dåligt samvete. Jag tyckte det var jobbigt att inte kunna träna föra veckan pga sjukdom, men jag hade inte dåligt samvete. Jag accepterade. Enda jag kände var den stora saknaden och viljan att få ur mig överenergin och samtidigt skapa den härliga energin som träning ger mig.

Avslutar detta inlägg om mina egna tankar med ett tips på en blogg: www.traningsgladje.se

Dags för att ventilera lite inre tankar. Är ju faktiskt de jag använder min blogg till också, att få ventilera och våga säga saker högt. För säger jag dem högt, då har jag lättare att förstå och förändra. Vill ni inte läsa om lite inre och då och då ganska personliga tankar då ska ni hoppa de inläggen som ligger under kategorin Personliga tankar.

Jag har skrivit ett inlägg tidigare om den lyckan jag kände när jag kunde hitta kläder på den vanliga avdelningen, vilken enorm glädje att hitta de kläder jag vill ha. Men angående detta har jag redan skrivit, detta inlägg ska istället handla om skillnaden att köpa kläder förr och nu. Att hitta sin storlek. Jag har ju senaste halvåret gått ner ca 20 kg. Nu har jag insett att min kropp har förändrats och att jag då också måste köpa kläder i en lägre storlek. Men det gäller att våga. Det var som förut när man tog på sig tröjor med vidd för man trodde det döljde, men icke gjorde många gånger bara att det mer såg ut som man klätt sig i ett tält. Tror en del av de sitter i, att absolut inte köpa för små kläder. En sak som jag för ett år sedan helst inte använde var jeans, hade jag det var det helst jeggins. Det var bekvämt! Nu kan jag ha jeans och jag har också insett att jag passar i jeans. Men ändå kan jag inte våga köpa jeans som är i min storlek och inte för stora. För kanske en månad sen så vågade jag för första gången köpa ett par jeans, hittade ett par på "vanliga" avdelningen som jag fick på mig. Lyckan var total. Vad inser jag efter en halvdag i jeansen? Att jag köpt för stora. Lyckan över att bara få på mig ett par jeans gjorde att jag stannade vid det, jag kollade inte om den storleken var rätt. Jag hde ju fått på mig ett par jeans...

Tar längre tid för hjärnan att förstå sina egna bedrifter. Därför jag är så otroligt tacksam för de komplimanger jag får från min omvärld. Är inte alltid egot som behöver höra dem, utan ibland måste man tjatas på för att förstå.

Ibland får man oväntade komplimanger som värmer ens hjärta. Ni som följt mig eller känner mig vet att jag och komplimanger inte alltid gått hand i hand. Grunden till det är ju såklart min egna självbild. Men efter en kämpande vår då fokus låg på mig så har detta ändrats. Jag kan ta komplimanger på ett helt annat vis!

Tyvärr har inspirationen och viljan att blogga legat nere lite i helgen. Känt mig seg och träningen har inte alls varit på topp.. inte på hela veckan. I början var detta en stor stress, pga Lidingöloppet. Kände att löprundorna jag skulle följa funkade inte. Jag fick mer ont i olika kroppsdelar och kände mig bara dålig. Jag har nu dock insett att det var ett alldeles för tufft program för en person som inte löpt innan. Jag hade behövt börja i början av sommaren för att komma i en bättre löpgrundform, då hade detta program kunnat toppa formen. Så jag har nu bestämt att inte följa allt till punkt o pricka, utan ut o springa det ska jag o använda mig av tips inför intervall, backar osv... Men vara nöjd över att bara komma ut. Sen är det viktigt att inte tappa konditionen, men den får jag mycket genom de övriga passen jag går på :)

Jag kommer inte ge upp löpning aboslut inte, men jag kan inte göra det till ett stressmoment. Jag ska genomföra Lidingöloppet och jag ser faktiskt fram emot det!! Min tid jag ska ta mig runt på har jag satt till 1,5 h. För att inte sätta någon press på mig själv. Dock så är min ambition att löpa så stor del av sträckan jag bara kan, att behöver jag gå en bit så ska jag börja löpa så snart det bara går...

Denna text var mest för att skriva av mig lite, därför känns det riktigt ostrukturerad...

Nej, nu lämnar vi detta o fokuserar på att det är roligt att träna tycker jag. Vi glömmer förra veckan o tar nya tag!!!