.

Jag gör som så många andra lägger den största pressen på mig själv! Det är en fin balans på att peppa sig själv till att prestera sitt bästa och att lägga för stor press på sig själv att det går till överdrift. Hårfin skillnad.

Sedan min resa började i våras så visst jag har tränat, men aldrig helhjärtat aldrig haft några mål utan mest gjort det för att det skulle man göra. Sedan i våras så har jag upptäckt träningsglädje, hur mycket jag kan prestera baravjag vill och kämpar osv. Dock har jag i perioder lagt för stor press på mig själv. Inte funnit balansen. Jag kommer i detta inlägg behandla träningen, men varit lika stor del av det som handlat om maten och det jag ätit.

Har varit lite allt eller inget. När jag insåg att jag måste utmana mig själv och våga pröva mina gränser, då var jag tvungen att ta det till det extrema. Tränade nästan för mycket och det värsta av allt, tränade jag inte så hade jag dåligt samvete. Det dåliga samvetet var värst. Det gav ingen balans utan skapade mer skada än lycka. Jag gillar fortfarande att träna mycket och ofta. Skillnaden är för att jag känner glädje kring det, inte för att jag har dåligt samvete. Jag tyckte det var jobbigt att inte kunna träna föra veckan pga sjukdom, men jag hade inte dåligt samvete. Jag accepterade. Enda jag kände var den stora saknaden och viljan att få ur mig överenergin och samtidigt skapa den härliga energin som träning ger mig.

Avslutar detta inlägg om mina egna tankar med ett tips på en blogg: www.traningsgladje.se