Lidingö Tjejlopp?
Fick häromveckan en inbjudan hem i brevlådan angående att anmäla mig till någon utav årets alla lopp på Lidingö. Jag är riktigt sugen kan jag säga! Nu har jag deltagit en gång och det var det absolut jobbigaste jag gjort i motionsväg. Under delar av loppen så tänkte jag mest svordomar i huvudet om vad jag egentligen gett mig in på. Direkt efter så var det bara såååå skönt att vara i mål. Men så fort man pustat ut så kände jag att jag absolut vill göra detta igen. Då vill jag dock känna mig lite mer tränad och främst backtränad :) Så visst suger det i att anmäla sig även till årets lopp...
Någon som är sugen på att hänga på? :)
Någon som är sugen på att hänga på? :)
Bild från LT.
Nu har jag fått möjlighet att se bilderna som togs officiellt på mig under Lidingöloppet. Hm hm, det där med att vara snygg när man är svettig, varm, flåsandes i träningskläder är inte det enklaste. På någon bild ser jag mer gråtfärdig ut än glad, men var kanske så jag kände just i den stunden vem vet...
Lidingöloppet-LT
Sådär nu är jag hemma sen ett par timmar tillbaka, tagit en ordentlig dusch och ska snart krypa till kojs...
Första gången jag skulle springa Lidingöloppet, första gången jag skulle vara med i ett terränglopp, första gången jag skulle springa en mil.. Många första gången var det. Så lite nervös var jag allt innan. Visste att jag inte var tillräckligt löptränad och jag visste framförallt att jag inte på långa vägar var tillräckligt backtränad. Sanningen var ju faktiskt att jag tröttnat lite på löpningen. Dock var jag väldigt peppad för denna utmanad!
Var riktigt skönt att vi åkte upp till Sthlm redan igår. Gjorde att jag fick en lugn eftermiddag med hockeyn som sällskap (nej nej, minns inte resultatet denna gång heller ;). Åt favoriten casearsallad till lunch och somnade redan innan kl 22. En god hotellfrukost senare begav vi oss till Lidingö. Mycket bra organiserat båd emed buss från Ropsten, hämta ut sin nummerlapp och en trevlig sportmässa. Så tiden innan min start gick åt där. Kan lägga till som bonus att jag köpte de fina löpartightsen från adidas som jag känt och klämt på ett tag nu. Perfekt belöning inför en sådan här dag resonerade jag :)
Väl till start så var jag i startgrupp nr 3 och startade 13.50. Skönt att komma iväg så tidigt. Uppvärmingen med friskis&svettis och sen gick startskottet. Tyckte jag kom iväg riktigt bra. Kroppen kändes lät förutom lite magknip de första tre km, men de tror jag var nervositet. Efter tre km började det kännas riktigt tungt. Var fin slinga dock och kändes endast lite trångt i första backen, sen var det bra med plats. Strax efter fyra km kändes det riktigt tungt i benen. Var mycket fler backar under de första km än vad jag räknat med och med den obefintliga backträningen främst låren fått så satt stumheten som en smäck runt 4,5 km. Sen kom Abborrbacken. Japp den var brant!! Och lång. Gick en stor det av den med totalt stumma ben. Då var det kämpigt kan jag säga. Och jag hade bara kommit hälften. Här fick man ta fram det riktigt jävlar anamma i sig som bara fanns, i mål det skulle jag bara! När jag passet 6,5-7 km så kändes det lite lättare. Tycktr jag fick till ett ganska bra löpsteg och benen kändes lite (märk väl lite) lättare. Kändes iaf som att målet närmade sig. Sen kom Karin backen. Ojoj, kändes så mycket tuffare än Aborrbacken faktiskt. Benen stumna totalt ännu en gång. Så de sista kilometrarna var väldigt kämpiga. Hjärnan kändes så mycket piggare än kroppen kan jag säga. Trots en relativt enkel sista kilometer så ville inte benen röra sig i den takt jag ville. På upploppet sket jag dock i de och sprang på. Jag kunde ju inte gå på upploppet, fanns ju inte på kartan liksom. Var väl folkets hejarrop som fick mig att lyckas.. I mål var jag på som sagt 1h 21 min och 17 sek. Nio minuter före min godkända tid!
Min tid kanske inte är mycket för världen, men för mig är det en riktig prakttid! Den visar att jag kan bara jag vill, den visar att jag ändå har ett jävlar anamma i mig, den visar att något som jag för ett år sen, kanske tom bara ett halvår sen var en omöjlig sak kan jag greja! Jag är stolt över mig själv!!
Första gången jag skulle springa Lidingöloppet, första gången jag skulle vara med i ett terränglopp, första gången jag skulle springa en mil.. Många första gången var det. Så lite nervös var jag allt innan. Visste att jag inte var tillräckligt löptränad och jag visste framförallt att jag inte på långa vägar var tillräckligt backtränad. Sanningen var ju faktiskt att jag tröttnat lite på löpningen. Dock var jag väldigt peppad för denna utmanad!
Var riktigt skönt att vi åkte upp till Sthlm redan igår. Gjorde att jag fick en lugn eftermiddag med hockeyn som sällskap (nej nej, minns inte resultatet denna gång heller ;). Åt favoriten casearsallad till lunch och somnade redan innan kl 22. En god hotellfrukost senare begav vi oss till Lidingö. Mycket bra organiserat båd emed buss från Ropsten, hämta ut sin nummerlapp och en trevlig sportmässa. Så tiden innan min start gick åt där. Kan lägga till som bonus att jag köpte de fina löpartightsen från adidas som jag känt och klämt på ett tag nu. Perfekt belöning inför en sådan här dag resonerade jag :)
Väl till start så var jag i startgrupp nr 3 och startade 13.50. Skönt att komma iväg så tidigt. Uppvärmingen med friskis&svettis och sen gick startskottet. Tyckte jag kom iväg riktigt bra. Kroppen kändes lät förutom lite magknip de första tre km, men de tror jag var nervositet. Efter tre km började det kännas riktigt tungt. Var fin slinga dock och kändes endast lite trångt i första backen, sen var det bra med plats. Strax efter fyra km kändes det riktigt tungt i benen. Var mycket fler backar under de första km än vad jag räknat med och med den obefintliga backträningen främst låren fått så satt stumheten som en smäck runt 4,5 km. Sen kom Abborrbacken. Japp den var brant!! Och lång. Gick en stor det av den med totalt stumma ben. Då var det kämpigt kan jag säga. Och jag hade bara kommit hälften. Här fick man ta fram det riktigt jävlar anamma i sig som bara fanns, i mål det skulle jag bara! När jag passet 6,5-7 km så kändes det lite lättare. Tycktr jag fick till ett ganska bra löpsteg och benen kändes lite (märk väl lite) lättare. Kändes iaf som att målet närmade sig. Sen kom Karin backen. Ojoj, kändes så mycket tuffare än Aborrbacken faktiskt. Benen stumna totalt ännu en gång. Så de sista kilometrarna var väldigt kämpiga. Hjärnan kändes så mycket piggare än kroppen kan jag säga. Trots en relativt enkel sista kilometer så ville inte benen röra sig i den takt jag ville. På upploppet sket jag dock i de och sprang på. Jag kunde ju inte gå på upploppet, fanns ju inte på kartan liksom. Var väl folkets hejarrop som fick mig att lyckas.. I mål var jag på som sagt 1h 21 min och 17 sek. Nio minuter före min godkända tid!
Min tid kanske inte är mycket för världen, men för mig är det en riktig prakttid! Den visar att jag kan bara jag vill, den visar att jag ändå har ett jävlar anamma i mig, den visar att något som jag för ett år sen, kanske tom bara ett halvår sen var en omöjlig sak kan jag greja! Jag är stolt över mig själv!!
1.21.17
Mitt slutresultat. 1 timme 21 minuter 17 sekunder. Jag hade ju innan sagt att mitt resultat fÖr att jag skulle vara nÖjd var 1.5 h, alltaÅ Är jag nÖjd!
Tufft var det. Hade inte alls tillrÄcklig med lÖptrÄning men cest la vie. Jag kom runt!!! Om jag kan tÄnka mig att springa igen? Jajamensan!
Kommer ett mer utfÖrligt inlÄgg om mina tankar kring loppet... men inte nÄr jag sitter o telefonbloggar! :)
Fjärilar i magen.
Igår när jag började packa väskan kom dem, fjärilarna i magen och nervositeten. Varför vet jag faktiskt inte. Började fundera på vad jag egentligen gett mig in på. Är ju inte alls tränad för att springa ett långlopp! Samtidigt som jag kände, "Nehe och? Jag kommer ha roligt och göra mitt allra allra bästa!". Fått så himla söta kommentarer på FB, som inte gör annat än värmer en innefrån. Tack, uppskattas verkligen :)
Tror att en del av nervositeten ligger i att ladda och att jag faktiskt ser fram emot loppet. Ska bli spännande och utmana sig på de viset. Och jag är ju inte otränad inte det, jag har ett bra flås och orkar en hel del. Får helt enkelt inte tänka utan bara ta loppet som de kommer. Pusha mig själv att orka springa lite till, ta kilometer efter kilometer och inse hur mycket närmare mål jag kommer. Jag vet ju också med mig själv att det tar en stund för min kropp att komma igång när jag tränar, så därför borde ju ett långlopp vara perfekt ju!
Akta dig Lidingöloppet, jag kommer ta dig med storm ;)
Tror att en del av nervositeten ligger i att ladda och att jag faktiskt ser fram emot loppet. Ska bli spännande och utmana sig på de viset. Och jag är ju inte otränad inte det, jag har ett bra flås och orkar en hel del. Får helt enkelt inte tänka utan bara ta loppet som de kommer. Pusha mig själv att orka springa lite till, ta kilometer efter kilometer och inse hur mycket närmare mål jag kommer. Jag vet ju också med mig själv att det tar en stund för min kropp att komma igång när jag tränar, så därför borde ju ett långlopp vara perfekt ju!
Akta dig Lidingöloppet, jag kommer ta dig med storm ;)
Packar.
Dags att packa väskan för imorgon bär det av till Stockholm och den största träningsutmaningen jag utsatt mig för. Gäller att inte glömma något!
- Skor
- Löpartights
- Löparjacka
- Löpartröja
- TräningsBH
- Träningslinne
- Pulsklocka
- Hörlurar
- Sportarmband till telefonen
... och så självklart startbeviset!
Hm hm något jag glömt? Vädret i helgen ska bli riktigt fint, så frågan är om långärmat ens kommer behövas, men lika bra att de får följa med iaf... Sedan kommer jag få en t-shirt från Wellnes som tanken är att jag ska springa i, men skönt att ha något under tycker jag allt :)
- Skor
- Löpartights
- Löparjacka
- Löpartröja
- TräningsBH
- Träningslinne
- Pulsklocka
- Hörlurar
- Sportarmband till telefonen
... och så självklart startbeviset!
Hm hm något jag glömt? Vädret i helgen ska bli riktigt fint, så frågan är om långärmat ens kommer behövas, men lika bra att de får följa med iaf... Sedan kommer jag få en t-shirt från Wellnes som tanken är att jag ska springa i, men skönt att ha något under tycker jag allt :)
Tjejloppet.
Kom ju faktiskt en helt egen presentation om tjejloppet. Jag är riktigt taggat. Inte ett dugg nervös utan mest peppad och vill att det ska vara söndag! Kommer inte kunna göra mer för min kondition eller så nu, bara att tuffa på. Jag har ett mål och det är helt enkelt att ta mig runt på under 1,5 h! Så ingen behöver skämmas ;)
Sista milen.
På söndag ska jag då springa Lidingöloppet Tjejloppet. Det är den sista milen av Lidingöloppet som är 30 km.
På www.lidingoloppet.se kan man följa en serie över de tre milen. Tänkte visa den som tillhör den sista milen. Upplägget är ju att den utgår ifrån Lidingöloppet, men då det är precis den milen i klippet som visas så får ni ett litet hum och söndagens utmaning :)
På www.lidingoloppet.se kan man följa en serie över de tre milen. Tänkte visa den som tillhör den sista milen. Upplägget är ju att den utgår ifrån Lidingöloppet, men då det är precis den milen i klippet som visas så får ni ett litet hum och söndagens utmaning :)
Abborrbacken.
...ska tydligen vara 550 m lång. Vad har jag gett mig in på egentligen?!? :P
Och alltså en höjdskillnad på 40 m.
Och alltså en höjdskillnad på 40 m.
Följ mig på söndag.
Om det är någon som är intresserad av att följa mig på söndag när jag ska springa Lidingöloppet kan ni göra det via SMS. Kostnaden är 25 kr.
I SMS:et skriver ni: LL <mellanslag> <startnumret> och skickar till 72456
Mitt startnummer är 33305. Alltså skriver ni: LL 33305
Då får ni mitt resultat vid 5 km och vid målgång.
Jag kommer starta i startgrupp 3 kl 13.50
Bra tips inför loppet.
Fick denna artikel.. Jag ska alltså springa i Julias team.
http://www.aftonbladet.se/wellness/article13609258.ab
Hotell bokat.
Min mamma bestämde sig för att bjuda mig på hotell i Stockholm under Lidingöloppshelgen. Så vi åker upp på lördagen och hem på söndagen efter jag sprungit. Då jag aldrig bor på hotell när jag är i Stockholm, är ju för det mesta upp för att hälsa på syrran, så känns det riktigt lyxigt. Dock var ju typ allt fullbokat! Kombinationen Lidingöloppshelg och Läkarkongress var tydligen ingen bra kombination om man ville hitta hotell...
Efter lite sökande hittade vi dock ett hotell, Deluxeklass dock så blev betydligt lyxigare än vad vi tänkt. Elite Palace Hotel. Men så härligt! Nu är det bara resan dit och hem som ska bokas så är jag redo. Jaja, så var det där att träna inför också men det ser jag inte som några problem... bara överansträningen kan försvinna!
Efter lite sökande hittade vi dock ett hotell, Deluxeklass dock så blev betydligt lyxigare än vad vi tänkt. Elite Palace Hotel. Men så härligt! Nu är det bara resan dit och hem som ska bokas så är jag redo. Jaja, så var det där att träna inför också men det ser jag inte som några problem... bara överansträningen kan försvinna!
