.

På torsdag är jag då anmäld till Blodomloppet, 5 km i springklassen. Jag har inte varit lika duktig som Moomin och lagt upp ett schema för att klara dessa 5 km springandes. Jag har egentligen bara varit ute och sprungit en gång innan loppet. Får se om jag hinner få in någon gång till innan torsdagen. Så hur känns det? Borde ju kännas som ett misslyckande..

Tvärtom. Jag är otroligt stolt över att ens anmält mig till ett lopp som går ut på att man ska springa. Detta har liksom inte existerat i min värld och att jag skulle vara anmäld har mer känts som något att skratta åt än bli inspirerad av. Jag är heller inte orolig för om jag ska orka genomföra det. Okej att springa hela loppet vet jag inte om jag klarar av, men vad gör det? Då får jag väl helt enkelt gå en bit och sedan fortsätta. Mitt mål inför torsdagen är att springa så långt jag orkar, sedan gå men sätta upp ett mål. Antingen att jag endast får gå till den lyktstolpen eller gå i max 2 min eller så... Jag känner mig otroligt laddad. En annan sak jag också är väldigt stolt över mig själv är att jag ser fram emot loppet. Ska bli kul att testa hur långt jag orkar!!