.

Det är snart ett år sen jag tvingades ta det hemska beslutet att låta han komma till himlen.
Usch och fy! Jag vet att han fick ett bättre liv, men det gjorde inte beslutet lättare. Han var ju min Eddie, min älskade katt...

Jag saknar när man låg i soffan han kom tassandes, hoppade upp och la sig mellan benen på filten. Det var hans plats. Även i sängen ville han sova där, fast på täcktet då vill säga.