Mat vs träning.

Min svaghet har alltid varit att jag inte äter perfekt. Jag äter för mycket socker, gillar gottesaker osv. Jag har bra perioder när jag håller mig borta från dessa, men så har jag perioder som jag har nu då det blir alldeles för mycket. Försöker att bättra mig men det skapar nästan mer dåligt samvete än bra peppning. Jag har försökt komma fram till om det är någon speciell tid på dygnet när det är som värst och japp, det har jag lokaliserat. Försökt vara förberedd så jag har nyttigare alternativ när blodsockret sjunker. Ibland funkar det, men inte alltid. Jag har även sett att när jag har mycket med jobb och fullspäckade dagar så är det värre och där ligger säkert planeringen en stor del av boven. Jag hinner inte med att äta så regelbundet som jag vill för att inte få de värsta fallen av blodsockret, som då gör att jag stoppar i mig snabb energi.

Det dåliga samvetet över detta ligger alltid som ett moln över mitt huvud. Försöker att det inte får påverka mig alltför mycket, för då blir man mest ledsen. Jag försöker istället fokusera på det som är bra och det jag gör duktigt. Träningen får bli min motsats. Kan jag fokusera och inte tappa den så känns det inte lika farligt med de onyttigheter som jag stoppar i mig. Kan man resonera så? Eller flyr jag bara från verkligheten då?

Nu blev det ett svammel av en massa tankar, men kände att jag måste sätta dem på pränt. Och visa dem. För visar jag dem så kanske det kan vara en triggande effekt att jag blir bättre? Vem vet?

Kommentarer
Postat av: Fighting Spirits

Där är vi lika, maten är ett akilles häl för mig med men för varje dag som går så blir man starkare och ibland trillar man dit men vad gör det för efter varje motgång så blir man starkare som männsika...

2012-03-13 @ 12:53:52
URL: http://fightingspirits.blogg.se/
Postat av: Nilma

Det är nog många som är lika dig där!



SV: Jodå, massvis av låtar är med :D

2012-03-14 @ 20:27:52
URL: http://www.nilma.se

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0