Saknar mina galna stugkamrater.

Konstigt egentligen hur van man kan bli av att ha folk runt omkring sig 24/7. Under de fyra dagarna i Vemdalen bodde vi ju 8 personer i samma stuga så det var ju alltid någon där dag som natt. Jag hade ju lite egentid nån timme iom att jag åkte längd o de övriga utför. Men för det mesta var det fullt hus och de galna upptågen avlöste varandra...

Jag hade ju den grymma turen (okej jag var ju med och gjorde stugindelningen, så jag hade väl fixat lite ;) att hamna med helt underbara människor. Tack Emma, Olle, Hannes, Tobbe, Robban, Kristoffer & Christopher för alla timmar i bastun, allt skrålande, allt skålande, alla skratt, alla skämt, allt sminkande, alla bus... o listan kan göra milslång!


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0